Söndagen den 23 oktober
Det var söndagen den 23 oktober 2011. Dagen började med att klockan ringde, jag drog mig, ville inte gå upp, ett litet mysmonster låg bredvid och sussa, det var ju söndag och kyrkdag då ska man väl ändå få sova? But noooo. Jag pallrade mig upp, lite fix and trix, på med ett ansikte. Jag var i god tid, jag skulle hinna dammsuga entrémattan i butiken innan öppning tillochmed... that´s how we like it. Jag pallrar mig ner för trapporna med en glatt humör, jag hade Cremla som sällskap, min älskade lilla flicka som jag fick hem häromdagen (en liten telli). Nu förtiden har man ju internet vart man än är, P3-appen var nedladdad och jag skulle njuta av en dokumentär på min cykelfärd till jobbet denna underbara söndagmorgon, jag längtade til jag fick stoppa lurarna i öronen. Det slog mig att det var mormors födelsedag så ville ringa innan jobbet, kanske hennes första grattissamtal idag, POÄÄÄÄNG! Fina mormor fyllde 81 bast för er som undrar, krutmormor. Hur som haver, mormorsnärtan svarade och vi inledde ett samtal samtidigt som jag gick mot cykeln... jag inser när jag började leda cykeln att något inte står rätt till i de bakre regionerna... Självfallet stämde det. Mormor var kvar i telefonen och jag fick jobba för att inte få utbrott. Det gick väl. Jag tänkte att "JAG SKITER I PUNKAHELVETET OCH CYKLAR TILL EN PUMPJÄVEL!" Det gick skit, själva däcket på bakhjulet lossnade så jag cyklade på fäljen! PISSKIIIIT, jag skulle ju dammsuga entrémattan! Jag som var i så god tid fick nu inse att tiden var räknad. En irritationsandning sköljde över mig och mormor sa "Det hörs att du sitter på cykeln" (och syftade på mitt flås), jag sa då med mitt trevligaste "Jaaa, haha, jasså det gör det!". Skulle jag säga att däckfanskapet inte satt kvar där det skulle utan hängde som ett stycke på sidan så skulle utbrottet ge sig till känna. Jag rundade av samtalet och tog ett djupt andetag, gav ifrån mig ett halvkort vrål och sprang till busshållplatsen... jahhhaahaaaa, klart bussen bara ska gå en gång i timmen på söndagar, GIVETVIS, och det var 40 minuter kvar!!!!! Plan B! Eller C blir det väl!!! Kuuuuta upp till lägenheten, leta fram bilnyckel, panikringa Sirpa och säga att jag blir sen,sen, SEEEEEN! Hon svarar inte, ringer, ringer, ringer... jag dör om hon glömt att hon ska öppna butiken idag!!! Hittar nyckeln! Nu var det bara att promenera 1 kilometer till Felicia (bilen) (gratisparkeringar ska inte vara lättillgängliga tydligen)! Får äntligen tag på Sirpa! Så... 20 minter försenad kommer jag äntligen fram till jobbet, dagens motion avklarad!!!
Dagen blev sen bättre, jag sålde en Kitchenaid det första jag gjorde typ... mjihihihiii... sen blev den sämre när min stalker kom in. Jag behövde inte ens se honom, man känner det på parfymen... old spice ihop med AXE eller nåt. Kräkning. Mr. Tunnhårigt back slick kommer gående mot kassan med sin kramgoa mjuka lösa kropp och med en kartong innehållande en salt- och pepparkvarn, precis en sådan han köpte igår av mig och som han funderat på om han skulle ha i två veckor.
Jag: Hej, är det något fel på kvarna du köpte igår? (DUUUUUUUUUMMMT! Jag skulle låtsas att jag inte kommer ihåg honom!)
Han: Nejdå, jag tänkte bara att jag skulle kolla på ett fat att ställa dem på. När jag kom hem såg det lite tomt ut att bara ställa dem på duken. Den är svart. Vad tror du om det här fatet? (visade ett fat han hittat) Du verkar ju ha bra smak så jag tänkte fråga. (Dagen innan hade han stått och malt om hur det såg ut hemma hos honom, svart i sovrummet, rött och guld i vardagsrummet och svart och vitt i köket. Han är förövrigt det enda barnet så han kommer ärva allt en dag)
Jag: Ja, men det ser väl jättebra ut och då kommer det ju inget spill på duken heller.
Han: Jaha, det hade jag inte ens tänkt på.
Jag: Nähä, då blir det två flugor i en smäll. (Jag orkade inte mer och fortsatte packa upp lite julgrejer och se allmänt upptagen ut)
Han: Jag kollar runt lite.
Jag: Gör det. (Pallar inte hjälpa honom mer, eller lyssna på hans dravel. Några helger tidigare hade vi en diskussion om stekpannor, vart han och en kollega åt lunch på torsdagar då de lyxade tilld et lite, jag fick även veta att han kör buss. Good talk)
Efter 7 minuter kommer han fram igen.
Han: Jag får suga lite på den. Det blir ju att man impulsköper ibland. Det kan se så bra ut i butiken men inte sen när man kommer hem.
Jag: Ja, så kan det ju vara ibland. Men gör det, tänk du.
Han: Mm, ha en fortsatt trevlig dag!
Jag: Jaa, jomen tack.
När han lämnat butiken släppte genast illamåendet. Please let him not komma in i butiken ever again.
Nu är klockan 23:24 och jag hänger i skolan, skriver essä som ska vara inne i morgon lunch... kul. Jag är ensam, tjejen som suttit här och suckat över vad hon nu gjorde lämnade mig just. Tror jag är ensam på hela universitetet. Borde nog komma någon Securitas och rekar snart. Nähä, nu måste jag dagssedla mig själv och köra järnet!!!!!
Hej med dig, trevligt att du tittade in!
