Hej hej! Jag orkar inte låtsas om att det är typ ett år sen jag skrev sist, vi skippar det och hoppar pang på rödbetan- JAG HAR SKAFFAT HUS!!!

 

För ca 1 1/2 år sedan (hösten 2011) fick jag höra att en brovaktarbostad, som ligger på väg ut till mamma och pappa, skulle bli ledig. Paret som hyrt det i över 40 år orkade inte med trädgård och allt runt omkring längre. Jag såg min chans då jag under en tid känt att jag var lite trött på stadslivet och ville ut på landet igen. Jag anmälde direkt mitt intresse till Kanalbolaget. Jag fick veta att hela huset skulle renoveras och inflytt skulle ske till våren/sommaren 2012, jag var väl ingen superhet kandidat- student och bodde själv. Vi snabbspolar lite. Jag Ringde till den ansvarige för fastigheterna med jämna mellanrum för att visa intresse, engagemang och för att var lite på (jobbig). Våren och sommaren gick och renoveringen var försenad och inflytt för den lycklige skulle nu i stället bli till hösten (visade sig att det blev till vintern). Jag frågade till slut hur de gör sina uval då jag visste att jag med all säkerhet hört av mig först angående att hyra. Han snirklade sig lite runt frågan och jag kände att det var nog kört, han hade nog redan bestämt sig men sa inget. Han sa att det fanns ca 5 andra intressenter och att de skulle höra av sig vare sig man fick hsuet eller inte. En dag i slutet av juli ringde telefonen och det var han... "Jag måste tyvärr meddela att du inte får huset". Jag blev lite irriterand och ledsen på samma gång och frågade vad som gjort att jag inte fick huset då jag, som sagt, vet att jag var först att visa intresse och att jag hade jobb, bil, ok ekonomi, föräldrar som stöttade om det skulle bli nödvändigt osv. Han tycket det var jobbigt. Efter en stund sa jag: "Det här känns väldigt, väldigt tråkigt." Kan ha sagt något om att jag inte tyckte motiveringen till nekandet (något svävande dravel var det bara) kändes okej. Jag var märkbart upprörd. I efterhand tror jag att de som fick huset är några han känner, fick känslan av det. SKITSAMMA, för helt plötsligt hör jag honom kvittra: "Det finns ett hus till... du skulle kunna få titta på det och vill du ha det har du första tjing." WHAAATTT?! Vad fan sa han?! Jag fick helt plötsligt för mig att spela svårflirtad men tackade till slut ja till att titta på det andra huset, sjukt nyfiken. Huset låg en bit innan Söderköping, vilket är "fel håll" för mig egentligen och jag kände att det kanske inte var så lockande trots allt. Hur som gick det några dagar och fredagen den 3 augusti åkte jag och mamma för att möta upp herr H för att titta på huset. Det var större än det första huset, låg 20 meter från kanalen, en stor trädgård med en liten bod och en lada. Ingen hade bott där sedan i våras men jag glömde fråga varför, det var ju sååå mysigt. Jag var fast. Ytterligare ett par dagar efter det hade jag tackat ja och jag skulle få nycklarna 1 oktober. Ganska overkligt kändes det, jag skulle flytta till hus!!! Jag kommer berätta mer om detta men i ett anna inlägg. Ni får de allra första bilderna jag fick skickat till mig på mail.