Hon lämnade oss. Kvar är vi med trasiga hjärtan<3
Finaste Ivina<3 Snällaste lilla varelse man kunnat stöta på. En liten ängel i en pälsig kropp, med mysigaste mulen att pussa på. Folk som inte kände henne trodde hon var en unghäst, jovisst, om man plussat på drygt 22 år. Lilla tanten<3
Hon kom till oss en jul. Hon var Amandas julklapp. Jag har aldrig sett mini så förvånad, hon kunde inte förstå att det var på riktigt. Men det var sant, det var Amanda och Ivina nu:)
När hästarna skulle ut om mornarna var Ivina den man bara tog på grimman och slängde grimskaftet över halsen på, så följde hon efter som en liten hund medan man ledde någon av de andra. Jag vet att ibland när jag var med ut till stallet och rycktade så kunde man krypa under Ivinas mage när man skulle byta sida, en liten ängel som sagt.
Lilla Ivinusen, det var inte din tur än. Vi hade ingen aning, vi hade inte fått något tecken på att det var dags.
Mamma sa att Carabella hade stått i boxen bredvid och sett att det var något på tok, hon förstod nog. För dagen efter hon försvann hade Bella inte gnäggat alls, men Famona hade gjort det och undrat var hon var, precis som de brukar när de är ifrån varandra. De ska ju vara de tre damerna, inte bara två.
När Bella och Famona skulle in i stallet på kvällen, stannade Famona till för att kolla om Ivina var i boxen, men den var ju tom. Vi vill ha dig tillbaka hjärtat.
Jag sa hej då till den lilla fröken igår, jag klappade på henne, kliade på öronen och pratade med henne, sa att hon var så fin och att vi kommer sakna henne så himla mycket. Hon var vacker när hon låg där vår lilla dam, men det blir så konstig känsla när det bara är skalet kvar, man förväntar sig en rörelse, andetag, att de fina ögonen ska blinka lite, men man vet samtidigt att det inte kommer hända.
Tidigt i morse begravdes du, jag ska hälsa på dig i veckan och lägga lite blommor hos dig. Skönt att du fortfarande är kvar hemma gumman.
Usch, vad tomt det kommer var utan dig skruttan. Lillmatte skrev så här till dig igår:
Hon kom till oss en jul. Hon var Amandas julklapp. Jag har aldrig sett mini så förvånad, hon kunde inte förstå att det var på riktigt. Men det var sant, det var Amanda och Ivina nu:)
När hästarna skulle ut om mornarna var Ivina den man bara tog på grimman och slängde grimskaftet över halsen på, så följde hon efter som en liten hund medan man ledde någon av de andra. Jag vet att ibland när jag var med ut till stallet och rycktade så kunde man krypa under Ivinas mage när man skulle byta sida, en liten ängel som sagt.
Lilla Ivinusen, det var inte din tur än. Vi hade ingen aning, vi hade inte fått något tecken på att det var dags.
Mamma sa att Carabella hade stått i boxen bredvid och sett att det var något på tok, hon förstod nog. För dagen efter hon försvann hade Bella inte gnäggat alls, men Famona hade gjort det och undrat var hon var, precis som de brukar när de är ifrån varandra. De ska ju vara de tre damerna, inte bara två.
När Bella och Famona skulle in i stallet på kvällen, stannade Famona till för att kolla om Ivina var i boxen, men den var ju tom. Vi vill ha dig tillbaka hjärtat.
Jag sa hej då till den lilla fröken igår, jag klappade på henne, kliade på öronen och pratade med henne, sa att hon var så fin och att vi kommer sakna henne så himla mycket. Hon var vacker när hon låg där vår lilla dam, men det blir så konstig känsla när det bara är skalet kvar, man förväntar sig en rörelse, andetag, att de fina ögonen ska blinka lite, men man vet samtidigt att det inte kommer hända.
Tidigt i morse begravdes du, jag ska hälsa på dig i veckan och lägga lite blommor hos dig. Skönt att du fortfarande är kvar hemma gumman.
Usch, vad tomt det kommer var utan dig skruttan. Lillmatte skrev så här till dig igår:
"mitt hjärta har lämnat mig och kvar finns bara en enorm tomhet som inte går att beskriva. inget gör så ont som känslan att behöva leva utan dig. vila i frid min älskade♥"
Hoppas du har det bra nu Vinus, vi saknar dig, kvar är vi med trasig hjärtan<3
Hoppas du har det bra nu Vinus, vi saknar dig, kvar är vi med trasig hjärtan<3
VI (Idaho, KristinA aka Paulo & jag)
Första jobbdagen på länge! Det var Edet, KristinA och jag... VI<3 (hahahahahahahahahhaha.... så härligt, eller hur mina kolleges:p)
Vi sammanfattar det som följer: VI sålde typ dyraste grejen vi har till en kund idag. VI hade sönder ett antal fancy tallrikar.
Tänkte förklara mig lite (Ida och jag kom fram till detta). VI sålde en väldigt dyr, men väldigt tjusig, bakmaskin. Att vi kan säga VI är för att alla tre pratade vid något tillfälle med kunden. Ida tog dock betalt, hämtade kartong, packade och smörade säkert lite extra.
Att VI hade sönder flertalet "märkes-tallrikar" kommer ni snart förstå.
Vi var ju självklart nöjda med att vi höjt dagens försäljningssiffror till höjden med ovan nämnda bakmaskin. Skulle bossen fråga vem som varit så duktig och gjort det kunde ju alla ta åt sig äran. Mycket trevligt och mycket smart.
Eftermiddagen kom, Paulo gick hem (utan att säga hej då ordentlig när jag tänker efter). Jag och Ida var i planerartagen, vi hade sååå mycket idéer. Det var bara sätta igång.
Vi högg in på ett podie med massa porslin. Vi skulle byta färg på pappret porslinet stod på, samt hänga upp en skyltgrej precis ovanför.
Jag stod på stegen och skulle fixa med skylten som skulle hängas upp i en ganska värdelös ståltrådsanordning. Så skulle Ida plötsligt upp på samma stege som jag (var väl myssugen som vanligt) och puttar till min skylt som puttar till ett ställ med tallrikar, som leder till en domino-effekt och tallrik efter tallrik faller till golvet, ett jäkla liv! Det blev någon sekunds tystnad sedan började vi garva, och kom snart fram till att det inte gjorde så mycket, för det där porslinet är rätt fult iaf. Ida blev lite orolig för ett saftigt löneavdrag på grund av incidenten. Men då sa jag att det var ju faktiskt VI som sålde bakmaskinen, och då hade även VI sönder tallrikarna, skit samma att Paulo redan gått hem, vi tre är ett nu. Hon kunde gott ha det för att hon inte sa hej då och för att hon pikade mig för mina cykelbyxor jag hade en gång+grejen man har på sadeln för att det ska vara mjukt.
Nu är det bedtime, jobb med das ladies i morgon igen:) Missar dock matchen:(:(:(:(:(:(:( Men vi är ju serieledare och rätt damn good, så är inte orolig:D
Puss Booooo
Vi sammanfattar det som följer: VI sålde typ dyraste grejen vi har till en kund idag. VI hade sönder ett antal fancy tallrikar.
Tänkte förklara mig lite (Ida och jag kom fram till detta). VI sålde en väldigt dyr, men väldigt tjusig, bakmaskin. Att vi kan säga VI är för att alla tre pratade vid något tillfälle med kunden. Ida tog dock betalt, hämtade kartong, packade och smörade säkert lite extra.
Att VI hade sönder flertalet "märkes-tallrikar" kommer ni snart förstå.
Vi var ju självklart nöjda med att vi höjt dagens försäljningssiffror till höjden med ovan nämnda bakmaskin. Skulle bossen fråga vem som varit så duktig och gjort det kunde ju alla ta åt sig äran. Mycket trevligt och mycket smart.
Eftermiddagen kom, Paulo gick hem (utan att säga hej då ordentlig när jag tänker efter). Jag och Ida var i planerartagen, vi hade sååå mycket idéer. Det var bara sätta igång.
Vi högg in på ett podie med massa porslin. Vi skulle byta färg på pappret porslinet stod på, samt hänga upp en skyltgrej precis ovanför.
Jag stod på stegen och skulle fixa med skylten som skulle hängas upp i en ganska värdelös ståltrådsanordning. Så skulle Ida plötsligt upp på samma stege som jag (var väl myssugen som vanligt) och puttar till min skylt som puttar till ett ställ med tallrikar, som leder till en domino-effekt och tallrik efter tallrik faller till golvet, ett jäkla liv! Det blev någon sekunds tystnad sedan började vi garva, och kom snart fram till att det inte gjorde så mycket, för det där porslinet är rätt fult iaf. Ida blev lite orolig för ett saftigt löneavdrag på grund av incidenten. Men då sa jag att det var ju faktiskt VI som sålde bakmaskinen, och då hade även VI sönder tallrikarna, skit samma att Paulo redan gått hem, vi tre är ett nu. Hon kunde gott ha det för att hon inte sa hej då och för att hon pikade mig för mina cykelbyxor jag hade en gång+grejen man har på sadeln för att det ska vara mjukt.
Nu är det bedtime, jobb med das ladies i morgon igen:) Missar dock matchen:(:(:(:(:(:(:( Men vi är ju serieledare och rätt damn good, så är inte orolig:D
Puss Booooo
I väntans tider...
Nu var det äntligen dags att skriva några rader igen. Kände att jag var tvungen att ta en paus i allt bloggande, blev för mycket press från omgivningen;)
Har hänt mycket på sistonde, jag har varit på musik-quiz på Kapten Billes i Norsholm, vi strålade samman med våra kusiner och hade en väldigt angenäm kväll. Vårat lag hette för övrigt Bert-Ingmarz (Bert från min pappa Bertil och Ingmarz från kusinernas papi) Hur det gick i själva tävlingen är ganska ointressant.
Jag har varit på grillkväll med käraste Hanna, det spelades gura och tävlades i en mycket extrem sport, och tävlingsmänniska som man är var jag tvungen att ge mig in i leken. Det var så att vi satt ett gäng och pratade vid ett köksbord, intet ont anande att några av oss snart skulle ge oss in i en bokstavligt talat magstark competitioné. I detta hem vi befann oss i var där placerat tre vackra små skålar på middagsbordet, de innehöll förmodligen kanske världens starkaste krydda i olika färger och former. Även en liten sked låg där bredvid och lockade. Det ena ledde till det andra och det slutade med att jag och en till slukade nermalda korn från chili och allt var det var, dessutom var man tvungen att tugga och svälja, annars var man diskad! Munnen kändes som en kamin och svetten rann, fick typ såndär svettmustach man kan få ibland. Efter lite kall, mjölig pomme och mjölk så var det snart över... jag var nöjd, kvällen var fullbordad och jag och Hanna kunde åka hem.
Förra veckan drog fotbollen igång på allvar. Vi hade bjudit in IFKs damlag, så vi skulle få en genomkörare. Sagt och gjort! Det var skitkul och gick jättebra för oss då det skiljer två divisioner. Vi svettades som aldrig för och benen bar oss knappt när slutsignalen kom. Riktigt så var det kanske inte, men vi gjorde ett kanonjobb iaf:)
Jag skulle inte duscha där så åkte hem i matchdressen, fancy tänker ni, och det var det också. Två dagar senare var det dags för match igen. Jag hade jobbat, tränat och massa, så hade inte hunnit tvätta... freshi, I know. Men det var ju bara jag som skulle ha tröjan iaf, trodde jag. När jag anlände frågade Bella vart nummer 8 var, hon måste alltid ha det numret, jag tittade i panik på min tröja, jag insåg misstaget, givetvis var det just det numret jag fått tag på (Bella var inte med på matchen dagarna före). Jag slängde den till henne, garvade lite och så att jag inte tvättat den och la till ett lite halvnervöst HAHA! Sanna hånade mig lite snabbt, Bella svor lite men som jag anade drog hon på sig tröjan:D Team work, som jag brukar säga. Ska kanske tillägga för känsliga läsare att jag svettas, men luktar aldrig svett, så egentligen var det inte så farligt;) Matchen vann vi för övrigt, men det gick skit. Dock fick jag rycket på en brud, som vanligt typ, vilket resulterade i ett riktigt fetingblåmärke på innerlåret. Det bästa på hela matchen var nog trots allt att jag fick se mitt första IRL cat fight. Sanna var den delaktige från vårat lag. Det bjöds på slag i magen, ÄRU-DUM-I-HUUUVVVEET??!!-skrik och lavetter. Åter igen var min kväll fullbordad och jag kunde åka hem.
Som om inte allt detta vore nog kan jag meddela att ikväll tar kanske säsongens roligaste/farligaste/mest prestigefyllda/grymmaste match plats. Det är DERBY, mot Kimstad. Sist vi möttes spelades inte matchen klart, ambulansen kom, och det var skrik och härj, det var magiskt. Vi vann såklart.
Munkebodavallen i Norsholm, kl. 19.00 drar det igång. BE THERE!
Bilder till inläggen kommer inom kort, nu ska jag upp på stan en snabbis. Måste byta ett par skor jag köpte för ett tag sen. Kom nämligen hem och såg att jag lyckats få två högerskor, visst att jag kanske ser lite miff ut, kanske att jag går lite konstigt... men två högerskor?! Det är typ elakt.
Sen blir det jobb och sen som sagt... blodbad.
Puss Bo <3
Har hänt mycket på sistonde, jag har varit på musik-quiz på Kapten Billes i Norsholm, vi strålade samman med våra kusiner och hade en väldigt angenäm kväll. Vårat lag hette för övrigt Bert-Ingmarz (Bert från min pappa Bertil och Ingmarz från kusinernas papi) Hur det gick i själva tävlingen är ganska ointressant.
Jag har varit på grillkväll med käraste Hanna, det spelades gura och tävlades i en mycket extrem sport, och tävlingsmänniska som man är var jag tvungen att ge mig in i leken. Det var så att vi satt ett gäng och pratade vid ett köksbord, intet ont anande att några av oss snart skulle ge oss in i en bokstavligt talat magstark competitioné. I detta hem vi befann oss i var där placerat tre vackra små skålar på middagsbordet, de innehöll förmodligen kanske världens starkaste krydda i olika färger och former. Även en liten sked låg där bredvid och lockade. Det ena ledde till det andra och det slutade med att jag och en till slukade nermalda korn från chili och allt var det var, dessutom var man tvungen att tugga och svälja, annars var man diskad! Munnen kändes som en kamin och svetten rann, fick typ såndär svettmustach man kan få ibland. Efter lite kall, mjölig pomme och mjölk så var det snart över... jag var nöjd, kvällen var fullbordad och jag och Hanna kunde åka hem.
Förra veckan drog fotbollen igång på allvar. Vi hade bjudit in IFKs damlag, så vi skulle få en genomkörare. Sagt och gjort! Det var skitkul och gick jättebra för oss då det skiljer två divisioner. Vi svettades som aldrig för och benen bar oss knappt när slutsignalen kom. Riktigt så var det kanske inte, men vi gjorde ett kanonjobb iaf:)
Jag skulle inte duscha där så åkte hem i matchdressen, fancy tänker ni, och det var det också. Två dagar senare var det dags för match igen. Jag hade jobbat, tränat och massa, så hade inte hunnit tvätta... freshi, I know. Men det var ju bara jag som skulle ha tröjan iaf, trodde jag. När jag anlände frågade Bella vart nummer 8 var, hon måste alltid ha det numret, jag tittade i panik på min tröja, jag insåg misstaget, givetvis var det just det numret jag fått tag på (Bella var inte med på matchen dagarna före). Jag slängde den till henne, garvade lite och så att jag inte tvättat den och la till ett lite halvnervöst HAHA! Sanna hånade mig lite snabbt, Bella svor lite men som jag anade drog hon på sig tröjan:D Team work, som jag brukar säga. Ska kanske tillägga för känsliga läsare att jag svettas, men luktar aldrig svett, så egentligen var det inte så farligt;) Matchen vann vi för övrigt, men det gick skit. Dock fick jag rycket på en brud, som vanligt typ, vilket resulterade i ett riktigt fetingblåmärke på innerlåret. Det bästa på hela matchen var nog trots allt att jag fick se mitt första IRL cat fight. Sanna var den delaktige från vårat lag. Det bjöds på slag i magen, ÄRU-DUM-I-HUUUVVVEET??!!-skrik och lavetter. Åter igen var min kväll fullbordad och jag kunde åka hem.
Som om inte allt detta vore nog kan jag meddela att ikväll tar kanske säsongens roligaste/farligaste/mest prestigefyllda/grymmaste match plats. Det är DERBY, mot Kimstad. Sist vi möttes spelades inte matchen klart, ambulansen kom, och det var skrik och härj, det var magiskt. Vi vann såklart.
Munkebodavallen i Norsholm, kl. 19.00 drar det igång. BE THERE!
Bilder till inläggen kommer inom kort, nu ska jag upp på stan en snabbis. Måste byta ett par skor jag köpte för ett tag sen. Kom nämligen hem och såg att jag lyckats få två högerskor, visst att jag kanske ser lite miff ut, kanske att jag går lite konstigt... men två högerskor?! Det är typ elakt.
Sen blir det jobb och sen som sagt... blodbad.
Puss Bo <3
