Finaste Ivina<3 Snällaste lilla varelse man kunnat stöta på. En liten ängel i en pälsig kropp, med mysigaste mulen att pussa på. Folk som inte kände henne trodde hon var en unghäst, jovisst, om man plussat på drygt 22 år. Lilla tanten<3
Hon kom till oss en jul. Hon var Amandas julklapp. Jag har aldrig sett mini så förvånad, hon kunde inte förstå att det var på riktigt. Men det var sant, det var Amanda och Ivina nu:)

När hästarna skulle ut om mornarna var Ivina den man bara tog på grimman och slängde grimskaftet över halsen på, så följde hon efter som en liten hund medan man ledde någon av de andra. Jag vet att ibland när jag var med ut till stallet och rycktade så kunde man krypa under Ivinas mage när man skulle byta sida, en liten ängel som sagt.

Lilla Ivinusen, det var inte din tur än. Vi hade ingen aning, vi hade inte fått något tecken på att det var dags.
Mamma sa att Carabella hade stått i boxen bredvid och sett att det var något på tok, hon förstod nog. För dagen efter hon försvann hade Bella inte gnäggat alls, men Famona hade gjort det och undrat var hon var, precis som de brukar när de är ifrån varandra. De ska ju vara de tre damerna, inte bara två.
När Bella och Famona skulle in i stallet på kvällen, stannade Famona till för att kolla om Ivina var i boxen, men den var ju tom. Vi vill ha dig tillbaka hjärtat.

Jag sa hej då till den lilla fröken igår, jag klappade på henne, kliade på öronen och pratade med henne, sa att hon var så fin och att vi kommer sakna henne så himla mycket. Hon var vacker när hon låg där vår lilla dam, men det blir så konstig känsla när det bara är skalet kvar, man förväntar sig en rörelse, andetag, att de fina ögonen ska blinka lite, men man vet samtidigt att det inte kommer hända. 

Tidigt i morse begravdes du, jag ska hälsa på dig i veckan och lägga lite blommor hos dig. Skönt att du fortfarande är kvar hemma gumman.
Usch, vad tomt det kommer var utan dig skruttan. Lillmatte skrev så här till dig igår: